Så där ja!

Miljönedvetenheten är ett faktum. Jag ska bli kollektivburen. Jag kommer inte längre behöva gräva efter förköpshäftet för att sträcka fram det till konduktören som en turist i min egen stad. Eller visa för alla andra resenärer att "jag minsann bara åker ibland, annars sitter jag i en gammal häck som spyr ur avgaser så vi snart aldrig har sommar i det här landet". Nä, nu ska jag dra mitt strå till miljötänket. Jodå! Min älskade bil ska få njuta av en förtidspension på parkeringen. Bara åka runt med mig lite nu och då. När våran anda faller på.

När jag nämnde för mannen att jag funderade på att köpa studentmånadskort så sa han: ska vi sälja din bil? Jag pratade inte med honom på 2 dagar. Och jag har en känsla av att han kommer få punktering nästa gång han lånar min bil. För vi gillar inte separeringsideer. Bilen och jag.