Jag är FÖR GAMMAL för sånt här!

Men jag återkommer straxt till det.
Jag börjar med meditationen. Meditationen. Den var underbar. Eller den kommer nog vara det när jag kan det. Än så länge har jag stört svårt att koncentrera mig. På båten som den lugna tanten med runda glasögon bad oss tänka på. Det förgångna och framtiden skulle lämnas där hän. Efter 5 sekunder fick jag tvinga mig själv att sluta tänka på AIK-matchen, morgondagens middag, candy crusch saga (ja, ni läser rätt), mannens arbetstider resten av veckan och diverse andra TOTALT ointressanta saker. Men jag ska fan fixa det där nirvana en vacker dag! Sanna mina ord!

Så nu kan vi återgå till min alldeles för höga ålder. Det är sällan, för att inte säga aldrig, som jag störs av min ålder. Men när jag ser en AIK-match, oj oj oj. Vi kollade reprisen när vi kom hem. Satan! Jag hade glömt bort hur det tar på mitt psyke. 2-2 blev det, tack för kaffet.

Lite onödig info: decibelnivån när Elfsborg gjorde 1-1 var 108, och när Bangura blev inbytt var den 109. Säger en hel del om hur fantastiskt många AIK:are som åkt ner.

Jag hade dock önskat att meditationskursen och matchen bytt plats, jag hade behövt lite lugn och ro efter matchen.